fredag 10 maj 2013

Företagare samlade amputerade kroppsdelar i lager

En företagare i Polen försökte spara pengar genom att samla amputerade kroppsdelar i en lagerlokal istället för att bränna dem.


Runt 100 ton amputerade kroppsdelar och annat biologiskt avfall från sjukhus har hittats av polsk polis i en lagerlokal tillhörande företagaren som driver sin verksamhet i staden Katowice.

Grannar fattade först misstanke om att allt inte stod rätt till i mars 2011 när herrelösa hundar började samlas kring företagarens lokaler. När polisen genomsökte lagret hittades avfallet, som klassas som hälsovådligt.

En företagare i Polen försökte spara pengar genom att samla amputerade kroppsdelar i en lagerlokal istället för att bränna dem.

Runt 100 ton amputerade kroppsdelar och annat biologiskt avfall från sjukhus har hittats av polsk polis i en lagerlokal tillhörande företagaren som driver sin verksamhet i staden Katowice.

Grannar fattade först misstanke om att allt inte stod rätt till i mars 2011 när herrelösa hundar började samlas kring företagarens lokaler. När polisen genomsökte lagret hittades avfallet, som klassas som hälsovådligt.

Företagaren ska till en början ha begravt kroppsdelarna under jord, men när utrymmet tog slut fortsatte han att fylla på kroppsdelarna i lagerlokalen. Så ska han ha samlat på sig resterna sedan våren 2003.

Företagaren har avtal med runt 300 sjukhus, kliniker, läkarmottagningar och veterinärmedicinska institutioner om att destruera avfall, men tros ha velat spara pengar genom att inte skicka det till förbränning, rapporterar polska TVN 24.

– Han hade för avsikt att gå med ekonomisk vinst, säger Zawada Dybek, talesperson för åklagarmyndigheten i Katowice, till TVN 24.

TVN 24 skriver vidare att det medicinska avfall som hittades bland på företagarens egendom bland annat bestod av gamla sprutor och bandage.

Mannen har erkänt brottet. Han riskerar upp till tolv års fängelse om han döms.

Ett liknande fall inträffade i Polen 2006. Då hittades kroppsdelar från människor i ett tiotal containrar i staden Czeladź. Då blev straffet fyra månaders fängelse-


Publicerad 2013-05-10  
DN

TT-Reuters


Organtrafficking: Utan både njure och ersättning

En turkisk ung man hittades i november 2008 raglandes på flygplatsen i Pristina. Över bålen hade mannen ett färskt operationsärr. Han sa att han hade blivit bestulen på en njure. Herald Tribune och AP redogör för hela historien som för drygt en vecka sedan fick sitt avslut.

Då dömdes tre personer i Kosovo till fängelse för inblandning i en välorganiserad form av organtrafficking. Lutfi Dervishi, en kosovoalbansk urolog och klinikchef, utpekas som huvudman och döms till åtta år. Hans son, Arban Dervishi, döms till sju år och tre månader, medan chefsanestesiologen, Sokol Hajdini, klarade sig undan med tre år. Ytterligare två personer är inblandade men undgick fängelse.

Donatorerna har raggats bland fattiga i länder som Turkiet, Ryssland, Ukraina, Kazakstan, Vitryssland och Israel. De utlovades 20.000 euro och medicinskt omhändertagande i utbyte mot en njure. Flera av de två dussin återfunna donatorerna har inte fått någotdera. Ungefär samtidigt som de fattiga flugits ut har de rika flugits in. För 130.000 euro har njursjuka från Polen, Kanada, USA, Israel och Tyskland köpt sig ett nytt organ.

Det finns säkert människor som tycker att denna förfärliga historia är ett argument för att legalisera handeln med njurar. Om verksamheten vore mindre ljusskygg skulle det vara svårare att blåsa resurslösa, influgna donatorer – som varken känner till landet eller språket – på den ersättning de utlovats.

Men två fel, att organen sålts och att försäljarna snuvats på ersättningen, blir inte ett rätt bara för att det ena felet elimineras.

I en totalt jämlik värld, där alla individer kan fatta välinformerade beslut som inte grumlas av fattigdom, desperation eller drogberoende, kan man tänka sig att alla får göra vad de vill med sina kroppar – sälja sex, en njure, en graviditet eller knarka sig till döds. Men det är inte i den världen vi lever.

Så länge världen är orättvis måste vi ha en lagstiftning som skyddar de skyddslösa. Och som i Kosovorätte­gången, rejäla straff för dem som bryter mot dem.